Stina Hörberg © 2007

 

 

 

Slutord

Med min skildring vill jag uppmärksamma hur absurd tillvaron är när man måste slå knut på sig själv för att få vardagen att fungera, med fördröjning av hjälpmedel och regler som krockar, samtidigt som man för övrigt lever ett liv som liknar många andra människors, med eller utan funktionshinder. Pengar avsedda för funktionshindrades möjligheter till arbete rinner iväg på felsatsningar och personals missbedömningar, samtidigt som arbetssökande med funktionsshinder mår dåligt och blir allt mer uppgivna i den kamp det innebär att ta sig in på arbetsmarknaden. Försök till förändring har gjorts på Arbetsförmedlingen (AF), bland annat genom omstrukturering och byte av namn från Arbetsmarknadsinstitutet till ”AF rehabilitering särskilda resurser”. Personalen är densamma som tidigare, så namnbytet är tyvärr den enda förändring som man som arbetssökande märker av – bemötandet är detsamma som tidigare. Jag är inte ensam om att ha upplevt frustrerande situationer liknande de jag har beskrivit. Min avsikt med denna text är att det märkliga dubbelliv arbetssökande med funktionshinder tvingas leva, ska förändras och förhoppningsvis förbättras.

 

Det finns så mycket att göra för att förbättra synskadades och funktionshindrades möjligheter att etablera sig på den öppna arbetsmarknaden, men först och främst behöver direkta mötesplatser mellan arbetsgivare och funktionshindrade arbetssökande skapas. Alla onödiga mellanhänder med förutfattade meningar om hur funktions-hindrade personer är, alla stelbenta beslut och gammalmodiga regelverk bromsar upp direkt kommunikation mellan arbetssökande och arbetsgivare, och utgör grunden till osäkerhet mellan parterna. Regelverk och tjänstemäns fördomar tar successivt död på den kreativitet, energi och initiativförmåga som från början oftast finns hos människor som ska tjäna ihop sitt uppehälle. Visst är det viktigt att som funktionshindrad få stöd i sitt arbetssökande, men viktigare är att 101

få föra sin egen talan gentemot arbetsgivare och hjälpmedelsleverantörer.

Jag vet att vi är många, både med och utan funktionshinder, som idag inget hellre vill än att få en anställning med rimliga arbetsvillkor. Att få lön för arbete man utför, i nivå med den kompetens och energi man lägger ner på arbetet är den balans alla yrkesarbetande människor behöver för att känna sig respekterade. Som funktionshindrad måste man idag lägga så oerhört mycket kraft på att få praktiska saker omkring själva arbetssituationen att fungera - kraft som man så väl behöver använda för att få arbets- och vardagsliv att gå ihop när man dessutom har ett funktionshinder.

 

2004-05-02

 

Stina Hörberg

 

  

 


Stina Hörberg är utbildad informatör och har en filosofie magisterexamen. Hon är drygt 30 år gammal och har bott två år på Irland där hon också utbildat sig till journalist. Stina är helt blind. Och arbetslös.



Denna webplats är tillverkad av ICAP AB, Stockholm 2007.