Stina Hörberg © 2007

 

 

 

Kapitel 4
Student eller studiesamordnare?

Eftersom man läser ett ämne i taget i Sverige, fortsatte jag läsa lingvistik (allmän språkvetenskap) på Göteborgs Universitet. Inledningsvis gjorde jag ett prov för utlandsstudenter, för att veta vilka kurser jag skulle läsa i förhållande till mina kunskaper från studieåret i Dublin. För att studiemässigt passa in, tog jag del av kurser från fyra nivåer och hade därför inte någon kurskamrat som läste samma ämnen. Svenska studenter var svårare att lära känna än irländska, tyckte jag. Göteborg är inte heller en typisk studentstad med traditionsrikt nationsliv. Att jag fick all min studielitteratur på punktskrift eller kassett från Tal och Punktskriftsbiblioteket (TPB) var skönt, men det fungerade inte heller enligt förväntningarna.

 

Jag saknade mina studiekamrater och det irländska livet men också det engelska språket, så jag bytte studieämne till engelska följande termin. På Engelska institutionen trivdes jag mycket bättre och märkte snabbt att jag hade stor nytta av mitt studieår på University College Dublin. Här fick jag också kurskamrater som jag hade mycket trevligt tillsammans med. Det blev många gemensamma studietimmar, men också våffelkvällar, studentfester och pubbesök.

 

Att åka till Dublin och studera gav mersmak, särskilt då man som synskadad ofta är beroende av hjälp från omgivningen är det ett lyft för självförtroendet att resa och uppleva på egen hand. Hösten 1993 fick jag vetskap om ett internationellt fredslopp på tandemcykel i England. Jag anmälde mig att åka dit själv, om organisatörerna kunde hjälpa mig att ordna tandemcykel på plats och en bra cyklist att cykla tillsammans med, en så kallad steersman. Min steersman var en 19-årig engelsk tävlingscyklist som såg tandemloppet som en bra träningsmöjlighet inför internationella tävlingar i Schweiz en månad senare. Vi var ca 50 30

deltagare från olika länder, minst en representant från varje världsdel. Jag var ensam skandinav. Vi cyklade ungefär 10 mil om dagen i två veckor, först i distriktet Essex, sedan i Norfolk. Det var en fantastisk upplevelse att cykla på engelska landsbygden och besöka fina trädgårdar, pubar, slott och ett gammalt fängelse. Bra för engelskan var det också, även om övriga deltagare inte alltid förstod sig på min irländska accent.

Engelskastudierna fortsatte på Göteborgs Universitet. Att jag blivit universitetsstudent var egentligen en slump, en följd av att jag ville bo på Irland under en längre tid. Nu var det så givande att läsa, trots komplikationer med försenad eller utebliven studielitteratur och visst krångel med datorhjälpmedel, att jag inte hade planer på att sluta i första taget. Det fanns inte många jobb att söka i början på 90-talet, ljudteknikerkunskaperna lades på hyllan. Sommaren 1994 åkte jag med en kompis till Galway, Irland, på en rekognoseringstur för att ta reda på om jag kunde fortsätta mina studier på University College Galway. Under våren 1995 skickade jag in ansökan, men den försvann märkligt nog på administrationsavdelningen och kom inte till rätta förrän sista ansökningsdatum passerat. Istället kompletterade jag studieresultaten i Göteborg med ytterligare poäng i Filosofi, Argumentationsanalys och Idé och lärdomshistoria.

 

Sommaren 1995 var det dags för nästa tandemlopp för fred, denna gång i Frankrike. Mina franskakunskaper räcker inte till för att vistas i franskspråkiga länder själv, dessutom tyckte jag det kunde vara roligt att dela upplevelserna med någon, så min svenska kompis från studieåret i Dublin följde med. Hon studerade nu i England, så vi hade inte haft möjlighet att träna tandemcykling tillsammans innan det bar av. I tre veckors värmebölja cyklade vi 12 mil om dagen genom vindistrikten, med start i Tours, genom Loiredalen och Beaujolais i Bourgogne. Även nu representerades alla världsdelar genom de cirka 70 tandemcyklande deltagarna. Vi besökte ungefär 4-6 vinodlare per dag och fick äran att träffa borgmästaren i varje område. Vi inkvarterades i allt från gymnastiksalar, vandrarhem, slott och vinplockarnas små skjul till ett mentalsjukhus som för natten tömdes på patienter för vår skull.

 

Jag fortsatte studierna i Göteborg samtidigt som jag, våren 1996, gick en informatörsutbildning delvis på distans på Medlefors Folkhögskola i Skellefteå. Jag tog ut min Filosofie Kandidatexamen (Fil.kand.) med engelska som huvudämne och sökte en Post Graduate journalist och PR-utbildning, Higher Diploma in Applied Communications, på University College Galway läsåret 1996-97. Vi var cirka 1500 sökande till kursen. Av dem gjorde 200 urvalsprovet som bestod i att skriva en artikel med lokal anknytning till hemorten, en levnadsbeskrivning och en motivering med tre skäl varför man ville gå utbildningen.

Jag ville läsa utomlands ett år till, men trodde inte jag skulle antas på journalistutbildningen i Galway. Därför sökte jag även ett Erasmus-stipendium för studier i Lampeter, Wales. Beskedet att jag inte kunde bli aktuell som Erasmusstudent i Wales eftersom jag inte hade tillräckligt många universitetspoäng verkade mystiskt. Själv trodde jag att jag med en fil.kand. hade för många poäng för att komma ifråga. Studenten som skulle få stipendiet istället för mig hade färre poäng. Det visade sig att personen som bedömde vem som skulle få stipendiet, ansåg att det var för många trappor i Lampeter för att jag som synskadad skulle klara av att studera där. Det gjorde mig både arg och ledsen. Hon visste att jag dagligen vistats på Humanisten, Göteborgs Universitet. Det är ingen trappfri byggnad. Att andra människor, utifrån egna antaganden förutsätter att jag inte klarar av saker som för mig är helt problemfria, är både frustrerande och kränkande. Efter överklagande beviljades jag Erasmusstipendiet och en studieplats i Lampeter, men då fick jag beskedet att jag antagits som en av 15 studenter på journalistutbildningen i Galway, Irland.

 

Reflektioner

Synskadade universitets- och högskolestudenter i Sverige har rätt att få studielitteratur på lämpligt media, men det tar lång tid. När man får litteraturlistan från sin institution, skickar man den för nyproduktion av böcker och texter till TPB i Enskede. Detta görs av flera synskadade studenter samtidigt, så arbetsbelastningen på TPB är periodvis mycket hög. Eftersom tentor och inlämningsuppgifter är spridda över terminerna, de är inte förlagda till slutet av läsåret som i Irland, är följden att de väntade böckerna i bästa fall kommer några dagar före varje tenta. Resultatet är att man alltid ligger efter och får stressa väldigt mycket som synskadad högskolestudent. På sätt och vis fungerade det bättre i Irland trots att jag inte fick studielitteratur ordnad där. Då hade jag åtminstone direkt kontroll på vilka texter jag själv sett till att få hjälp med. I väntan på beställd studielitteratur från TPB var det ingen idé att be någon läsa in eller scanna den väntade texten: den kunde ju dyka upp vilken dag som helst.

 

Att studera via kurslitteratur på punktskrift eller digitalt media är mycket tids- och energikrävande eftersom det mesta av kursmaterialet nyproduceras under pågående kurstid. Naturligtvis gör också synskadan att själva studerandet, att läsa, skriva och leta material, tar längre tid än för fullt seende studenter. För att klara av och orka med alla påfrestningar med försenad studielitteratur och extra arbete som synskadan orsakar i samband med högskolestudier, är 100-procentig motivation ett måste! Det är möjligt att en del av kursmaterialet är mer förutbestämt för studenter som läser program och hela yrkesutbildningar på universitet än för oss som läst fristående kurser, men att få litteratur i god tid före tentor och inlämningsuppgifter är ett återkommande problem för synskadade studenter. En hel del kursmaterial förekommer som kopior och utskrifter i lösa blad. Under mina studier i Sverige har jag därför haft hjälp av andra studenter, avlönade lektörer, som scannat och läst in texter åt mig. Tidvis har jag haft 6-8 lektörer igång med textöverföringsjobb samtidigt, i synnerhet 33

i samband med överföring av källmaterial inför tiopoängs-uppsatser. Jag har alltid varit noga med att lektörerna inte ska vara mina kompisar, i alla fall inte från början. Jag tror det är viktigt att skilja på arbete och väntjänster, både för deras skull och för min. Studierna tillsammans med organisering av textproduktion och lektörer har gjort att jag under åren ibland frågat mig om jag är student eller studieorganisatör.

Tal och Punktskriftsbiblioteket, TPB, är en statlig myndighet med ansvar för att ge personer med läshandikapp tillgång till litteratur på anpassade medier. TPB:s högskoleservice förser läshandikappade studenter med kurslitteratur på anpassade medier. (För mer information, se kapitel 9 under rubriken ”Reflektioner”, eller besök www.tpb.se

 

Fakta om utlandsstudier

Internationella programkontoret för utbildningsområdet, www.programkontoret.se Tel: 08-4537200

 

Erasmus är högskolans del i EU:s utbildningsprogram Sokrates. Du som är student inom grund- eller forskarutbildning kan läsa 3-12 månader vid ett annat europeiskt universitet i något av de länder som ingår i Sokratesprogrammet.

För att delta i ett Erasmusutbyte måste du: • Vara medborgare i något av de länder som ingår i Sokratesprogrammet och vara fast bosatt i Sverige. • Vara antagen och före utresan har fullföljt minst ett års högskolestudier. • Kunna tillgodoräkna dig studieperioden utomlands.

 

Funktionshindrade studenter kan ansöka om extra stöd för Erasmusstudier utomlands.

Som Erasmusstudent studerar du på en högskola/universitet i annat land och på samma villkor som de inhemska studenterna. Du kan tillgodoräkna dig studierna genom European Credit transfer System, ECTS, vilket är ett system för överförande av studiemeriter. Erasmusstudenter får ett stipendium från det egna universitetet. Stipendiet är ett bidrag som ska täcka merkostnader i samband med utlandsvistelsen. Du kan också få: • Viss delfinansiering till språkliga förberedelser innan studierna utomlands påbörjas. • Stipendium beviljat för en praktikperiod på ett företag under förutsättning att praktiken föregås eller följs av minst 3 månaders studier utomlands.

Ansökningar till Internationella Programkontoret om extra stipendiemedel från studenter med funktionshinder:

Läsår antal och typ av funktionshinder

2001/02 0

2002/03 1 rullstolsburen

2003/04 2 multipel exostos, rullstolsburen (incomplete spinal cord injury)
2004/05 1 hörselskada

 

 


Stina Hörberg är utbildad informatör och har en filosofie magisterexamen. Hon är drygt 30 år gammal och har bott två år på Irland där hon också utbildat sig till journalist. Stina är helt blind. Och arbetslös.



Denna webplats är tillverkad av ICAP AB, Stockholm 2007.