Stina Hörberg © 2007

 

 

 

Förord

Förord

Stina Hörberg är utbildad informatör och har en filosofie magisterexamen. Hon är drygt 30 år gammal och har bott två år på Irland där hon också utbildat sig till journalist. Stina är helt blind. Och arbetslös.

 

Hennes mål, precis som de flesta andras är att leva det liv hon själv väljer utifrån personliga egenskaper och värderingar, utbildning och intressen. Hon skriver, ”Synskadan påverkar till viss del mina valmöjligheter, det är ett faktum jag aldrig kommer ifrån. Att politiska beslut, myndigheter eller enskilda tjänstemäns brist på insikt ska påverka mina livsval är däremot något jag kan försöka förändra, genom att utifrån mitt perspektiv beskriva hur min verklighet är som arbetssökande med en grav synskada.”

Inom ramen för ett uppdrag från Arbetslivsinstitutet Syd i Malmö presenterar Stina i denna rapport sin levnadsberättelse där hon visar att vägen till ett arbete inte enbart är krokig utan full av hinder. Hon beskriver bland annat stelbenta regelverk och tjänstemännens oflexibla tolkning av dessa, bristande kommunikation mellan olika myndigheter och begränsad kunskap hos vissa tjänstemän om synskadades helhetssituation och behov. Hon visar att egenskaper, såsom att visa initiativförmåga, visa framfötterna och att vara beslutsam, egenskaper som uppmuntras och premieras hos den ”vanliga” arbetssökande, inte alltid uppskattas hos henne. Men hon visar också att vissa arbetsgivare och utbildningsinstanser är beredda att satsa på henne.

 

Denna rapport är ingen forskningsrapport. Den bygger på ett fall, Stinas eget fall. Samtidigt ligger ett stort värde i rapporten. Hennes berättelse kan ses som ett exempel på vad som inom forskningen kallas för narrativ. På senare år har narrativ, som forskningsmetod, vunnit avsevärd terräng inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. 5

I Memory, Identity, Community. The Idea of Narrative in the Human Sciences (1997) förklarar Lewis Hinchman och Sandra Hinchman vikten av narrativ för forskning och kunskapsföreståelse. För det första låter sig det mänskliga tänkandets aktiva och självskapande beskaffenhet fångas i berättelser. För det andra öppnar narrativ för en mångfald av olika berättelser. Kulturella och etniska olikheter får ta plats och ”herreberättelsen” ifrågasätts. Slutligen anses narrativa metoder möjliggöra en rikedom och komplexitet hos forskningsmaterialet som inte kan uppnås med kvantitativa och positivistiska forskningsmetoder. Narrativ låter oss förstå ”varför” på ett djupare plan.

Det narrativ som presenteras i denna rapport låter oss förstå på ett djupare plan. Samtidigt ger den röst åt en annan berättelse – en berättelse som är författad av en person som befinner sig i underläge i mötet med myndigheter. Det ger oss insikter i och förståelse för de hinder och seglivade strukturer som gör att Stina inte anses vara attraktiv arbetskraft trots att hon besitter olika typer av kompetens som sägs efterfrågas i arbetslivet.

Stina sätter ord på sina egna upplevelser. Hur hennes liv har gestaltat sig är så klart unikt för just henne, men upplevelsen av utanförskap, exkludering, stigmatisering och ibland rent av diskriminering är någonting hon delar med andra som är funktionshindrade. Genom att följa hennes levnadsberättelse ser vi att exkludering inte är en engångsföreteelse utan ett mönster som sakta men säkert ger sig till känna. Och som har bestämda följder.

Inom genusforskning har man haft nytta av begreppet ’doing gender’. Begreppet lyfter fram hur vi dagligen – ofta på ett omedvetet sätt – bemöter den andra utifrån stereotypiska uppfattningar om det andra könet. Oftast blir det till kvinnors nackdel. Man ser inte individen utan en representant för en grupp – som man tillför vissa egenskaper. Samma sak känns igen vad gäller invandrare. På ett liknande sätt kan 6

man säga att i denna rapport visar Stina oss hur ’doing handicap’ går till i mötet med tjänstemän vid Arbetsförmedlingen, Länsarbetsnämnden och Försäkringskassan. Stina som individ ses inte, utan föreställningar om funktionshinder tar över.

Arbetslivsinstitutet har nyligen påbörjat en större temasatsning om utsatta grupper i arbetslivet med namnet ”Ett Arbetsliv för Alla”. Forskning om funktionshindrade kommer att ingå som en viktig del i denna satsning. Eftersom forskning om funktionshinder och arbetsliv är ett starkt eftersatt område i Sverige kommer detta forskningsprogram att kunna fylla en mängd forskningsluckor, som i sin tur förhoppningsvis kan öka möjligheterna till en förbättrad situation för funktionshindrade på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Denna rapport är bara den första av många från denna temasatsning. Fram till 2010 kommer vi att belysa funktionshinder och arbetsliv utifrån en mängd olika synvinklar och med olika forskningsmetoder.

 

Här följer Stinas levnadsberättelse. Författaren är ensam ansvarig för textens innehåll, vilket innebär att det inte är Arbetslivsinstitutets ställningstagande till hur myndigheterna har agerat i enskilda ärenden som förs fram.

 

Malmö, november 2004

Karen Davies

Docent, Arbetslivsinstitutet Syd 7

 

 


Stina Hörberg är utbildad informatör och har en filosofie magisterexamen. Hon är drygt 30 år gammal och har bott två år på Irland där hon också utbildat sig till journalist. Stina är helt blind. Och arbetslös.



Denna webplats är tillverkad av ICAP AB, Stockholm 2007.